Speakers corner från boken "Med sikte på förskolan" av Anette Sandberg

Ordet delaktighet innebär för mig att jag får vara med och delta, bli sedd, jag får säga vad jag tycker och folk frågar mig saker för att de är intresserade, någon lyssnar på det jag har att säga. Samma gäller för barn. Får man denna bekräftelse bidrar det till ett bra självförtroende och en känsla av att man kan.

Boken Med sikte på förskolan skrev följande: "Att tydliggöra delaktighetens betydelse för att främja utveckling skulle kunna geförskollärare ytterligare ett redskap för att skapa goda miljöer och goda förutsättningar för barn i förskolan." (s.215)

Detta märkte jag under min vfu period där ett "stökigt" barn ansågs som ett problem, och man avlägsnade honom många ggr dagligen från gruppen. När jag ifrågasatte en händelse när han var själv i ett rum och rev ner saker o ting så var alla andra barn och vuxna i ett annat. Jag fick till svars att "det inte går att beblanda han med andra barn". Jag funderade en stund för det kändes inte rätt att markera att han inte fick vara med dem andra så jag gick in till honom, tog hans hand och sa "kom" och öppnade grinden och lät han vara med dem andra.

På samlingen tog man varje dag ut honom därifrån för han sprang runt och rev ner det han kom åt, samt skallade o slog barnen samt skallade oss pedagoger.

I mina ögon var inte denna pojke delaktig i verksamheten och det kan nog föräldrarna också intyga om de fått veta detta att man varje dag vid väldigt många tillfällen avlägsnade honom från gruppen.

Som det står i boken: "Det är viktigt att det finns en medvetenhet om hur var och en i arbetslaget runt barngruppen ser på barns delaktighet och dess innebörd för det samspel som sker". (s.215)

Jag anser att det är a och o hur pedagogerna jobbar med detta, att de alla ska ha samma synsätt. De måste rannsaka sig själva och ställa sig frågor, som i Kalles fall gällande t.ex samlingen: Varför ska vi ha samling? För vem/vilka? Ska samlingen vara i små/storagrupper? Vad är det vi vill förmedla? Jag tror att om pedagogerna skulle ha ett annat tänk skulle situationen vid samlingen bli en annan. Det gäller att kunna tolka anledningen till barnets handlingar, dess avsikt samt agerande.

Eftersom detta var ett dagligt problem så medförde det också konflikter i arbetslaget eftersom de inte var eniga. Det kunde till exempel vara att vissa pedagoger tyckte att Kalle inte var mogen för att vara på förskolan eftersom han inte verkar intresserad för någonting och att han inte hade något utbyte/intresse av sina kompisar. Den pedagogen tyckte att någon skulle prata med föräldrarna om att han kanske kunde vara hemma ett halvår till och sedan börja i förskolan. Vansinnigt kan jag tänka för Kalle och hans föräldrar men smidigt för arbetslaget för då slipper de ta itu med problemet. Vad alla i arbetslaget var egentligen eniga om är att Kalle kanske bör utredas för någon diagnos, exempelvis autism.

Men innan den eventuella diagnosen fastställs måste man jobba med att få in Kalle som delaktig i den dagliga verksamheten. Som boken säger att inta ett barns perspektiv, att kunna tolka barns perspektiv inger insikt o lyhördhet till ett barns uttryck. Boken skriver: "När vuxna har framgång med att fånga barns perspektiv, ökar möjligheterna att barn upplever sig som förstådda och delaktiga." (s.216)

Enligt boken har det pedagogiska perspektivet fått en mer framskriven roll i nuvarande läroplan än vad den var i den förra, den betonar mera nu kommunikations betydelse och att barn numera är medskapare i att skapa kunskap. Pedagogen ska: " visa engagemang, se, möta, stödja och utmana barnet. Förskolläraren visar intresse för varje barns handlingar, funderingar och reflektioner." (s.217) och vidare:
"Att motivera och inspirera barnen till intresse för sin omvärld och vardag är även viktiga inslag i det delaktighetsfrämjande arbetssättet." (s.218)

Hinder för delaktighet är föräldrarnas uppfostran av barnen, förskolans rutiner samt för lite planeringstid, dokumentation och pedagogers fortbildning, lite personal. I boken räknar man upp exempel på hur barn beter sig när de vill bli delaktigaeller när de redan är det, i Kalles fall visade han inget av detta. Jag tänker
att han inte kände sig trygg i gruppen, inte vet hur man beter sig. Han var hemma länge med sin mamma och har inga syskon så hemma får han all uppmärksamhet. Jag anser inte att personalen tog sig an honom, istället fick han en stämpel som "jobbig" och den rollen gjorde att barnen inte ville närma sig honom. Det är för mig inte delaktighet.

Som avslutning vill jag förmedla vad en av pedagogerna i boken sa: "Förhållningssättet är detviktigaste i jobbet, jag måste bjuda på mig själv och vara trygg och finnas för barnen. Om jag är tydlig blir barnen trygga och på det viset blir dom (barnen) mer delaktiga. " (s.218)