Uppgift 3:2
Barn som utmanar
Många barn utmanar oss vuxna och det gäller att vi hjälper de, ett bra tänk taget från boken Relationskompetens-i pedagogernas värld (2009): "Oavsett vad vi beskriver som primära orsaker till ett barns problematiska beteende är dess behov till världen alltså inte: Lär mig att samarbeta och anpassa mig! Det är istället: Dra försorg om min integritet och lär mig att göra det själv på ett sätt som gör att jag lär känna mig själv och så att andra människor står ut med att vara tillsammans med mig". (s 255)
1
Allan har varit under sin skoluppväxt en lugn och tyst elev som lärare inte ofta lagt märke till, det är synd tänker jag för det är inte bara de elever som är framåt och utagerande som ska synas. I 4:e klass uppmärksammade en lärare detta och det blev en utredning och det kom fram att han levde med en alkoholiserad mamma, sina småsyskon och en frånvarande pappa. Jag tänker att vi aldrig kan veta ens barns bakgrund men på nåt vis måste vi våga oss närma barnet. Jag tror att Allan kunnat fått hjälp tidigare bara det funnits engagerande lärare runt omkring honom. Det finns alltid en förklaring till ett beteende. Jag tycker det är sorgligt att läsa att han tidigt i livet gett upp sin personliga integritet, tagit ett vuxet ansvar gentemot sina småsyskon. Det förklarar varför han får panik när den dagen kommer och folk frågar vad HAN vill göra med sitt liv, vad han har för mål m.m. med livet. Jag tycker inte de tysta barnen ska få beröm för att de är duktiga och klarar sig själva för då är det lätt att vi missar de här barnen som Allan.
2
Marie lever med sina föräldrar som låtsas att allt är bra, när de själva verket har jobbigt med sin relation sins emellan. Marie märker att föräldarna är svår att nå, de är vresiga, har lätt för att bli arg och den här flickan känner att hon inte syns. Hon blir samarbetsvillig och gör allt rätt men blir inte uppmärksammad så hon blir frustrerad och detta går ut över skolan. Läraren pratar med föräldrarna om detta men de märker ingen skillnad på sin dotter, hon är ju så duktig och snäll. Föräldrarna berättar inte för läraren om deras problem, utan vill vänta tills de har bestämt en lösning. Pedagogen måste i detta fallet agera på så vis att visa sig intresserad av henne, inte fråga ut henne för det hjälper inte utan finnas tydligt där för henne. Visst ska man vara öppen som förälder men det är nog svårt i olika situationer, jag tänker att det hade nog varit svårt för de att berätta för Marie vad som eventuellt var på gång. Som pedagog måste man acceptera att det kommer situationer när man inte har alla fakta, utan får göra det bästa av situationen.
3
Thomas är en fyraårig pojke som fått all uppmärksamhet hemma och blivit som en ledare, föräldrarna har tagit ett steg tillbaka. På detta sätt hamnar han i en roll där han fått bestämma och det skapas en konflikt med de andra barnen för han möts av motstånd och det är han inte van vid. Jag tänker att pedagogerna inte bör fokusera på hans beteende, vad han gör utan på varför. Det känns som att han slår och skapar en konflikt pga av att få uppmärksamhet. Här gäler det att pedagogerna finns där för Thomas och hjälper han, är närvarande så ett förtroende skapas och han blir lugn. De har pratat med föräldrarna om detta men tycks inte nå de eftersom de tycker olika. Hans föräldrar tycker att de sätter familjen först och ger honom all sin uppmärksamhet men på det sättet har det blivit jobbigt för honom, när han kommer utanför hemmet saknar han livserfarenhet utav gemenskap och saknar empati. Pedagogerna måste hjälpa även föräldrarna så de ser vad han behöver, att de har en vuxen roll och han är ett barn.
4
Charlotte beskrivs som en självständig flicka som gör som hon vill, och eftersom flickor har motsatt stämpel blir detta ett stort ämne. Jag tänker: hade det varit lika stort fokus om det hade varit en pojke? Jag tycker det var strongt gjort av hennes lärare att erkänna att hon har svårt att acceptera henne som hon är, att hon motarbetade henne, men att hon nu bestämt att de ska jobba tillsammans. Det gäller tänker jag att utgå från sig själv, som pedagog om vilken syn man har, hur man agerar och säger. Att det är vikigt att säga att var och en får vara som de är. Strunta i vad normen säger.
5
Lina är en flicka í en familj med många barn och föräldrar som har så mycket problem att det tar all deras tid och inte tillgodoser Lina och henns behov. Detta gör att hon tror att det är något fel på henne. Jag tänker att i en familj är detta vanligt, det är livspussel med jobb, barn, hushåll med mera. Det är aktiviteter, matinköp, ens tid räcker inte till ibland känns det som. Det är vikigt för föräldrar och pedagoger att se varje barn varje dag, det gäller att ta tillvara på alla tillfällen. Är det en stor barngrupp måste pedagogerna tänka till och arbeta fram ett bra sätt för alla. I exemplet tog författaren upp något som jag delar, att pedagogerna inte utnyttjar sina erfarenheter utan hänvisar hellre till specialister. Jag tror inte att experterna i det här fallet med Lina kan lösa det, om möjligt kanske ge föräldrarna en inblick och förståelse på vad Lina behöver men man måste nog börja hos pedagogerna, de som barnet och vuxna träffar varje dag. Jag tror att det kan vara bra att föräldrarna och pedagogerna kan prata med varandra i många fall och berätta samt fråga om råd, kanske inte allt vill man säga men det kan underlätta för alla parter.
6
René är en pojke som besöker skolsköterskan pga han tycker sig inte höra när folk pratar, men inget fel på hörseln visar sig det vara. Hon inger ett förtroende när hon säger att ibland kan det bli så om man går och bär på något jobbigt. Hemma har han det jobbigt, pappan är psykiskt sjuk efter en konkurs och mamman vill inte vara samhället till last och vill stänga inne problemet i familjen. Rene har ochså en 2 årig lillasyster. Skolsköterskan pratar om att han bör prata med en psykolg men att föräldrarna måste lämna sitt medgivande till det. Här blir det problem för när mamman får veta detta blir hon arg och ifrågasätter. Jag tänker att det måste blvit en svår sits för skolsköterskan i sin roll om hon själv ska hjälpa Rene eller lämna över. Jag tänker att Rene haft detta inom sig, alla känslor och tankar och inte fått visa de för man ska vara stark och klara sig själv har han fått lära sig hemifrån. På detta vis resulterar det att han tillslut behöver anförtro sig och det blev sköterskan. Jag tycker hon borde agerat annorlunda, gett han av sin tid för att lyssna och vara ett fortsatt stöd.